Senaste nummret

Cecilia Meyer från Thure Söderquist begravningsbyrå i Stockholm har fyllt i Livsarkivet. Och ändrat flera gånger.

Välkommen på Livsarkivsparty

Är det en bra idé att bjuda till kalas för att prata om döden och hur gästerna vill ha sin egen begravning? När Mementos redaktör prövade blev det mycket skratt och en hel del allvarliga funderingar.
 
Livsarkivet ska man fylla i en glad dag när man mår bra. Många gånger har jag tänkt sätta mig, men det blir aldrig av. Så jag tar hjälp av fyra väninnor. De känner inte varandra men kan alla både lyssna och dela med sig. Dagen när vi ses kunde inte vara bättre vald. Allt är grönt, sommarmjukt och andas liv. Lite förväntansfullt sätter vi oss för att lyssna på begravningsentreprenören Cecilia Meyer som ska inspirera oss att skriva ner våra egna önskemål. Pedagogiskt går hon igenom Livsarkivets olika delar och förklarar att det är ett stöd för de efterlevande när många beslut ska tas. 
 
Tre saker tycker Cecilia är extra viktiga att dokumentera: om vi vill ha borgerlig eller religiös ceremoni, om vi vill jordbegravas eller kremeras och var vi vill begravas eller att askan sprids. Hon hinner inte prata länge innan frågorna kommer. Gabriella som begravt sin mamma för inte alls länge sedan har färska erfarenheter. Vi frågar om arv, konflikter, bouppteckning. Vid testamente ska man ta hjälp av en kunnig familjejurist säger Cecilia Meyer. 
 
Ditte blir glad när vi andra tycker att det är helt okej att hedra en känd person genom att gå på begravningen. När Cecilia gått koncentrerar sig alla direkt på sitt arkiv, på papper eller på nätet. Lisbeth, som jobbar i vården uppskattar delen som ska ge anhöriga stöd om man inte själv längre kan uttrycka sin vilja. Efter en stund tar pratbehovet över och vi hugger in på smörgåstårtan. Den god men vi är alla överens om att vi vill att det bjuds på annan förplägnad. Generöst. Och mycket musik, säger Lisbeth. Rock an'roll. Och sedan oroar hon sig för förrådet, ska sonen behöva ta hand om den oordningen? När vi skiljs åt är vi glada och trötta och nog också lite klokare.
 
Text: Anna Fredriksson
Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.
Sista varvet runt Alby i en skottsäker Volvo

En sista hälsning - Dogge Doggelito

Två saker vill ingen prata om i Sverige säger Dogge Doggelito – pengar och döden. Själv är han inte rädd för döden – livet är bara början.
 
Dogge Doggelito började rappa som sjuåring, långt innan någon annan i Sverige.  Men att avfärda Dogge som enbart rappare vore ett gigantiskt misstag – själv kallar han sig multikonstnär. Ända sedan barndomen har han haft en stark gudstro.
– Gud gillar inte att man tvivlar, så det är bara att gilla läget och tro på honom, säger Dogge med en axelryckning. 
 
Hans tro har hjälpt honom igenom tunga perioder i livet. Han är övertygad om att Gud ger oss de prövningar vi behöver och klarar av.
 
–I Alby, där jag har bott i hela mitt liv, tror alla på något slags Gud. Så är det inte i Sverige.
Efter några sekunders tystnad tillägger han tveksamt: ”Jag menar i resten av Sverige”. 
 
Dogge tror att det är viktigt att ha en tro. 
– Svenskar verkar tycka att Gud inte behövs längre, men det stämmer inte. Folk är jätte- ensamma och många mår dåligt. Har man en tro är man aldrig ensam.
 
Han menar att det finns två saker ingen vill prata om i Sverige – pengar och döden. 
– Jag har förlorat min fru, min dotter, min bäste vän och min hund och sorgen svävar som en mörk mantel i periferin – hela tiden. Men det är en del av livet. Vissa har längre resor här på jorden, andras är kortare. Och att skylla på Gud för att någon dör – det hade jag inte vågat göra. Jag tror att han hade blivit jättearg för han har en plan med oss alla.
 
Själv är Dogge inte rädd för döden. Han är övertygad om att detta bara är början – vi lever garanterat vidare på något sätt. 
 
Så hur ska hans egen begravning se ut en gång i framtiden? Dogge tar sats: 
 
– Jag ska begravas i Botkyrka kyrka och min kista, som ska vara av ädelträ från de mörkaste regnskogar, ska köras dit i en skottsäker specialbeställd Volvo. Men först måste jag köras ett sista varv runt Alby. Kistan ska vara svept i två flaggor – en svensk och en venezuelansk, för min pappa är från Venezuela. 
 
Dogge fortsätter:
 
– Jo, och så ska det vara en stor konsert. Det ska spelas salsa från Venezuela – ’Todo tiene su final’ av Hector Lavoe,. Det betyder ”Allt har sitt slut”. Plus visor från Bohuslän, mormor kommer därifrån. Balladen om Oscar Lundén måste vara med. Det får så klart gärna vara någon rappare också. Och så den där psalmen, vad heter den nu igen? Vänta – jag måste ringa mamma och fråga.
 
Dogge ringer sin mamma, som inte svarar. 
– Är det ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, kanske? 
 
Vi nynnar på den en stund tillsammans men lyckas inte få någon klarhet. Några dagar senare ringer Dogge och berättar att det är psalm 730– ”Må din väg gå dig till mötes”.
Dogge talar entusiastiskt om att bärarlaget, bestående av hans barn och syskon, ska bära kistan ut till kyrkogården. 
 
– Jag ska begravas direkt. Och efteråt ska alla gå hem. Då är det slut. 
 
Ja, men festen du nämnde, då?
 
–Den kör vi innan begravningen. Men just ja, det glömde jag ju. Det ska vara likvaka allra först. Och då ska alla gråta. 
 
Hur som helst, tillbaka till festen. 
–Då ska jag ha snittar och Joseph Törley, ett ungerskt mousserande vin. Fattigmanschampagne. Blir perfekt. Jag älskar det. Har du provat? 
 
Det har jag tyvärr inte men inser att jag nog måste köpa en flaska snart.
 
Sedan ett drygt år tillbaka studerar Dogge teologi, men är inte säker på att han kommer att vilja jobba som präst. 
 
– Nä, men jag ville studera Bibeln – där finns så många hjältar, sådana som är mycket coolare än typ Arnold Schwarzenegger, förklarar Dogge glatt. Och tillägger: 
 
–Egentligen behöver jag inte bli präst heller. Jag är redan profet.
 
Det håller jag verkligen med om.
 
Text: Åsa Scharin  
Foto: Anna Fredriksson
 
Dogge Doggelito
Heter egentligen: Douglas Jonathan Alexander León
Född: 24 juli 1975
Familj: Fyra barn, elva djur 
Gör: Multikonstnär, musiker (tidigare frontfigur i hiphopbandet Latin Kings), skådespelare, författare. Läser teologi. 
 
Tidningen Memento är Sveriges enda tidning för begravningsbranschen.
Här kan du läsa de senaste numren.